From the Bay of Bengal to the Himalayas

Arlanda - Istanbul - Dhaka

Onsdag 18 mars 2015

Då var det dags att borda planet på svenskt manér, bordingcarden var indelade i fyra grupper. De som skulle kliva på först var grupp A, men detta blev mer eller mindre kaos då många turkar som är med i andra grupper än A försökte gå före. Sedan när man kommit på planer så måste man stå i gången och hindra de andra passagerarna att komma till sina stolar. Tänk om alla som reste var svenskar då skulle sådana här system fungera och inte leda till kaos. Innan planet lyfte från Arlanda så hade förseningen på en timme ökat till en och en halv timme.

Väl i planet fick jag sitta vid nödutgången, längst in till väggen. Det var gott om utrymme för benen men det är ju inget problem för mig då jag har korta ben. Istället fanns inget armstöd på ena sidan och axeln borde ha varit mindre, det fanns heller inget fönster att titta ut genom. Det tråkigaste var att det inte fanns något entertaiment system vid min plats utan det satt en skärm ovanför som visade flygvägen till Istanbul och vilken tid vi skulle landa och en massa andra data.
Skärmen visade att vi skulle landa 17:50 och jag skulle borda planet till Dhaka 17:40!

Två gånger varje minut kom denna tid upp på skärmen först på engelska sedan turkiska, skulle jag hinna med planet, skulle väskan hinna med? Jag sitter och räknar på tiden det kan ta att komma av planet, ta sig till rätt gate. Får det inte att gå ihop.

När vi väl landade så parkerades planet långt från terminalen och det vanliga kaoset bröt ut när alla skulle av planet. Väl av planet stod det två bussar och väntade gick på den ena och väntade på att den skulle åka. Då är det naturligtvis några sådana där "världsvana" svenskar som tror att de har hur mycket tid i världen att komma av planet, som vi andra får vänta på.

När väl bussen åker är man inte på bästa humör och helt uppjagad, det tar säker 15 minuter för bussen att åka runt hela flygplatsen innan den kommer till terminalen.

Väl inne i terminalen vid transit delen står en ung turk och kollar boarding korten och frågar Dhaka? Han prickar av mig på en lista och skickar mig till gate 305, där skylten lyser fint med "LAST CALL" och jag får kliva på en ny buss, i bussen får jag vänta in några fler. Sedan bär det av ut på flygfältet igen och till planet som ska ta mig till Bangladesh. Nu finns det inget jag kan påverka, väskan är med eller så är den inte med, det känns bättre och stressen är borta. Planet är inte ens halvfullt så det finns mycket plats.

När vi väl landat och kommit igenom immegrationen, pass och tullkoll, skyndar jag mig att växla lite pengar innan jag går för att få svar på frågan om väskan är med eller inte.

När väl bagage bältet startar så ser jag min väska bland de första! De där turkarna som jobbar med bagage i Istanbul de är bra de!

Att växla pengar - Hur svårt kan det vara?

Torsdag 19 mars 2015

På flygplatsen i Dhaka köper jag en förutbetald taxi till mitt hotel, Hotel 71. Jag inser snart att jag nog räknat lite fel och att jag kommer att göra av med mer pengar på den här delen av resan och att jag måste växla mera.

Då jag kommer till hotellet är klockan kring 8 på morgonen, incheckningstiden var efter 14:00 så jag får vänta lite innan jag får ett rum. Väl i rummet sätter jag på tv på en cricket match och försöker få aircondiconing maskinen att vara inställd på något annat än 28 grader men lyckas inte. Tar stället en kall dusch och lägger mig i sängen utan att torka mig och sover några timmar.

När jag vaknar är det dags att försöka växla pengar. Försöker först att växla pengar i receptionen på hotellet men han som sitter där berättar att de har dålig kurs och att de bara tar 50 dollarsedlar och högre. Han berättar att det finns många banker och växlingskontor på staden och pekar mot ett håll.

Går åt det hållet. De två första bankerna växlar inte pengar utan hänvisar mig till växlingskontoren. Hittar ett växlingskontor på andra våningen i ett hus med en massa små affärer som lagar och säljer gamla kameror. Men nej han växlar inget mindre än 100 dollarssedlar!

Hittar en KFC som jag går in på och köper en meny, helt lika en meny på vilken KFC som helst utom läsken. Läsken som följer med kan inte vara större än 1,5 dl, beställer fort till en stor 7up som kanske är som en vanlig liten läsk hemma. Inser ännu mer att jag måste växla pengar eller jag kan ju ta ut pengar på mastercardet! Hur dum får man vara!

Var finns det en ATM? Efter att ha provat att ta ut pengar ur fem olika maskiner utan någon framgång, de verkar fungera med bara den bankens kort, blir jag hänvisad till en internationell bankomat. Väl framme vid den så finns det fina skyltar med VISA och MasterCard. Men inte fungerar den bättre än någon annan av maskinerna! Suck det blir att leta banker igen!

En bank med en stor skylt "Internationel Exchange Bank" lät ju bra. Men väl inne i banken visade det sig att det minsta de växlade var 100 dollarssedlar! Fortsatte att kontrollera några banker till och några bankomater men jag fick ge upp. Tillbaka till hotellet och där fick jag motvilligt växla 50 dollar till en skit kurs.

Bangladesh är inte riktigt ett turistland... Och aircondiconing apparaten står fortfarande på 28 grader!

Vad mer kan gå fel? - Ficktjuvar!

Fredag 20 mars 2015

Efter en natt i mitt 28C rum på Hotel 71 med jetlag och vätskebrist var det dags att gå på en fotoexpedition till den största inlandshamnen i Dhaka. Mötte min guide i lobbyn på hotellet 7:15, först skulle vi till en marknad som det var bra att fotografera vid, så vi tog en rickshaw dit. Efter en stund i marknaden så känner jag att någon kommer åt min byxficka och det tar ett tag innan man fattar och känner i fickan, nej plånboken är borta! Vänder mig snabbt om men ingen misstänkt i folkmassan, Fan! Fan! Fan!

Marknaden i Dhaka.

Denna gången hade jag ganska mycket pengar i plånboken, pengarna för guiden, pengar till transferen till flygplatsen men hade också en 50 dollarssedel och 45 dollar i småvalörer från mina växlingsförsök dagen innan. Så 1000 - 1500 kr någonting, Fan! Fan! Fan!

Dagen hade trots bristen på sömn börjat ganska bra men nu detta, fan vilken skitresa! Guiden verkade också lite chockad, han tog med mig till några polismänn och pratade med dem, sedan gick vi till en polisstation och berättades vad som hänt.

Gick och försökte intala mig själv att det bara var pengar, fast man var inte på något bra humör. Pratade med guiden om att jag måste växla ytterligare pengar så jag bad honom att ta mi.g till en moneychanger. Han påpekade att det var lite tidigt och att vi kunde åka till Sadarghat, hamnen, och fotografera. Så vi gjorde det, guiden fick stå för utläggen.

Sadarghat

När vi kom fram till Sadarghat mötes man av en hemsk stank från vattnet, skulle tro att det inte finns så mycket reningsverk i Dhaka och de var snart 25 miljoner som bodde i staden. Själva hamnen var rörig och väldigt intressant tyvärr var man inte på bästa fotohumör men efter någon timme där blev det nog några bra bilder, men jag hade kunnat göra bättre, det var mycket jag missade. Vi gick från Sadarghat upp genom staden till "Hindu street" en gränd där hinduer bor.

Sedan var det rickshaw till en moneyexchanger och växla de sista dollarna så att jag kunde betala guiden och ha pengar till resan till flygplatsen. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi vid polisstationen för att se om det hänt något. Men nej inget hade hänt.

Väl tillbaka på hotellet kändes mitt 28C rum ganska svalt och behagligt ett tag!

Man får hoppas att den som stal pengarna verkligen behövde dom och att personen använder pengarna på ett bra sätt.

Calcutta, Indien.

Lördag 21 mars 2015

Efter en lång varm dag i Dhaka var det avfärd till flygplatsen, kom till flygplatsen ett par timmar innan de ens öppnat incheckningen mest av allt för att hotellet ville städa och hyra ut rummet igen. På flygplatsen möttes jag av två bangladeshier som visade mig var incheckningen var, väldigt hjälpsamma. Satt mig i väntsalen och väntade på att Air India in checkningen skulle starta. När väl incheckningen började efter två timmar hamnade jag långt bak i kön, men personalen viftade fram mig så jag fick gå före i kön.

Väl inne på flygplatsen så kände jag att jag nog var lite hungrig, hade ju inte ätit sedan lunchen dagen innan, hittade en resturang och beställde en beef-burger och finger chips. Sista chansen till beef på ett tag, men kocken hade blandat burgaren 50% kött och 50% koriander eller något liknande, men den mättade i alla fall.

Kom till Calcutta vid tiotiden på kvällen, de har en ny och fin flygplats och immigrationen som brukar ta en massa tid gick ganska snabbt för att vara i Indien. Väl ute ur tullen mötte Deba (min guide) mig och vi åkte tills hans hus för en sen middag.

På morgonen nästa dag var det dags att växla pengar, i den första banken började krånglet igen. Efter en halvtimmes arbete bakom datorskärmen meddelade banktjänstekvinnan att det inte var möjligt att växla mina pengar. Just mina pengar eller?

Efter lunch skjutsade Deba mig till ett växlingskontor där det faktiskt gick att växla mina pengar.

Eftermiddagen spenderades tillsammans med vänner i Calcutta och en god bengalisk middag serverades.

Tog en taxi tillbaka till min guides hus och taxin använde taxametern!

Avfärd mot indiska Sunderbans.

Söndag 22 mars 2015

Då var det dags för resans första riktiga resmål, Sunderbans, den mangrovskog som finns i Ganges och Bramaputra flodernas delta. Meningen var att besöka den bangladeshiska delen av deltat men på grund av oroligheterna i Bangladesh fick besöket bli i indiska delen. I Bangladesh är det tillåtet att vandra med beväpnade vakter och att åka små båtar på de mindre kanalerna medan det inte är det i Indien.

Vi lämnade Calcutta på morgonen först genom det nya Calcutta med höghus och shoppingmalls för att sedan åka genom Calcuttas återvinningsområden. Calcuttas sopsystem är tydligen berömt, man har tydligen sorterat sina soppor sedan 1800-talet någon gång och gjort kompost av det som går. Dock var doften från hela Calcuttas avloppsvatten inget att leka med under flera mil i värmen.

Båtfärden in i Sunderbans.

Vi nådde färjeläget vid lunchen och jag gick upp på min båt och åkte in i Sunderbans. Vi följde gränsen av nationalparken till lodgen. Längs hela gränsen hade man satt upp ett fyra meter högt nylonnät för att hålla tigrarna inne i parken, så det gick inte att se några djur.

Kommer fram till lodgen på eftermiddagen, den är omgärdad av höga staket med taggtråd på och torn i hörnen, liknar mest ett fängelse. Går upp i ett torn och väntar in solnedgången. Får se lite axishjortar, en kungsfiskare, varaner, apor och en mongus.

Sunderbans djungeltur.

Måndag 23 mars 2015

På morgonen lämnar vi lodgen efter att alla tillstånd och avpngter är betalda, vi åker till den närbelägna byn för att proviantera inför dagen.

Tigrar var det vi skulle se men nej, detta var det närmaste.

Vi åker in i vattenkanalerna inne i parken, här finns inga nätstaket utan bara mangrovskog. Tyvärr är det högvatten och väldigt varmt så djuren håller sig långt in på öarna men vi får se några fåglar och några delfiner under dagen. Vi besöker också några utkikstorn för att försöka se djur men värmen, 37 C, gör att ingenting rör sig utom turister men det är inte många sådana heller. Lunch ombord på båten i en av de större kanalerna.

Färden tillbaka till lodgen blir i utkanten av parken med nätet så inte heller här ser vi några djur när högvattnet börjat gå ut. När vi är tillbaka på eftermiddagen är det ebb och jag går till utkikstornet, hjortar och vildsvin kommer från mangrovskogen för att dricka vatten i den grävda resorvaren med sötvatten.

Sunderbans andra dagen.

Tisdagen 24 mars 2015

På morgonen åker vi båt längs kanten på nationalparken, det är lågvatten men nätet gör att det inte kommer några stora djur till stränderna. Däremot ser vi en hel del fåglar för att vara den här tiden på året.

Vi lägger till båten vid änkornas by, och gör en promenad i byn. Promenaden blir inte så lång då solen är väldigt stark och jag försöker att inte bli bränd. Vi vilar under dagen på plåten och ser på när människor fiskar och lokala transportbåtar åker i deltat.

En av de många båtarna i Sunderbans.

Framåt kvällen ska vi besöka ett fågelreservat utanför parken men i deltat, tyvärr går det inte att se någonting för allt är i motljus så det var en flopp. Vi återvänder till lodgen och vakttornet som käns som den största chansen att få se en av Sunderbans tigrar.

Sitter i tornet tills solen går ner men inga tigrar, bara maten kommer fram till vattenreservoaren för att dricka.

Sunderbans till Calcutta.

Onsdag 25 mars 2015

Stiger upp 05:00 för att få en sista chans att se en tiger från utkikstornet, men ingen lycka vid detta besök. Däremot en vacker vy över Sunderbans mangrovskog då dimman lättar och solen kommer över horisonten.

Efter frukost är det avfärd med båten till färgelägret. Vi följer nationalparkens utkant och nu ser vi en trupp apor som gått ner på stranden och äter det som högvattnet har lämnat eftersig.

Mycket människor som rör sig längsfloden, tydligen något nationellt prov för studenter. När vi kommer till färgelägret och byter vi till bil. En Chevrolet, fast ingen stor amerikansk bil utan en Santana, det går med lätthet att få in två i min Honda civic. Med full fart där man kan, tuttan jobbande för heltid färdas vi genom väst Bengalen mot Calcutta, att inte en miljon indier dör i trafiken varje dag är ett under. Trafiken i Indien kunde med lätthet lösa världens befolkningsproblem. Ge alla indier en bil, en snabb lösning på överbefolkningen!

Tillbaka til Calcutta lite efter lunch, nu är alla kompromisser och nödlösningar klara, nu återstår bara de riktiga delarna av resan. Indiska Sunderbans var inte så bra som i Bangladesh och det är lite fel tid på året, men jag fick nog se det jag kunde räkna med att få se, synd på tiger men man kan ju inte ha tur jämt.

Fast det börjar bli dags för lite tur nu!

Resdag - Mot Kaziranga.

Torsdagen 26 mars 2015

Flyg från Calcutta till Guwahati i Assam med SpiceJet och en Boeing 737 som hette Nigella. Flygresan gick bra och fick ett fint rum på hotell Rialto med fungerande AC från Electrolux och satellit-tv med engelska kanaler. Big Bang Theory och Simpsons, sedan middag på hotellet med Paneer Tika Butter Masala och garlic naan.

Genom Assam.

Fredag 27 mars 2015

Vi lämnar Guwahati på morgonen och åker norr ut genom Assam. Landskapet är kuperat och torrt, träden har fällt sina löv och åkrarna är tomma allt verkar vänta på monsunen.

Vi åker längs en tvåfilig motorväg, vi möter inte så många bilar i vårat körfält. Det är tjugo mil till Kaziranga och resan går ganska fort. När vi närmar oss Kaziranga ändras landskapet som åter blir platt. Från vägen ser vi våra första två noshörningar som står och betar några hundra meter bort i national parken som vägen går längs.

Vi bor på Lodge Floricana, helt ok boende, satellit-tv och propeller i taket.

Hinner inte med någon eftermiddagstur i parken.

Jagad dubbelt upp!

Lördag 28 mars 2015

Regn, regn, regn, hur många gånger har det regnat när jag varit i Indien? Det har snöat flera gånger. Vi äter frukost och väntar på att åskvädret ska gå över, min Guide Deba kollar väderprognosen på sin telefon, regn och åskstormar hela dagen, fast den sa -2 och snö när vi var i Sunderbans också så kanske inte helt tillförlitlig.

Regn, regn,regn!

Vid 8 får jag nog och säger att jag försöker hur som helst, blir jag blöt så blir jag. Det blir förmiddags safari i västra delen av Kaziranga. Regnet har nästan upphört, det kommer några droppar då och då, värmen är borta det är som en skön svensk sommardag. Under safari turen ser vi några hjortar och noshörningar på håll. Sedan kommer vi fram till en ganska stor noshörning som just ska gå över vägen framför oss. Vakten som är med oss säger att vi ska passera noshörningen innan den passerat vägen, men det tyckte inte noshörningen som blir lite arg och jagar efter våran jeep med en jäkla fart! Noshörningar är det gott om, såg också en vild elefant och en vild asiatisk vattenbuffel på håll under morgon safarin.

Arg noshörning!

Centrala Kaziranga, eftermiddagssafari 13:30, efter att ha betalt avpngterna och kommit in i parken får vi se många fåglar och hjortar. Både swamp och hog deer betar vid en liten damm, ett vildsvin kommer ut ur ett buskage. Vi ser många noshörningar och bufflar på håll och sitter och väntar på att några bufflar ska komma ut ur elefantgräset så att man får en bra bild. Efter tio minuters väntan kommer de ut och visar ändan.

Vi kommer längre fram längs vägen står en massa bilar stilla och folk står upp och tittar in i elefantgräset, tiger? Någon har hört hjortar varna, kan det vara en tiger? Efter ett tag så åker jeeparna och vi fortsätter till ett utkikstorn. Efter ett tag ropar någon uppe i tornet tiger och pekar, alla som är i närheten av tornet skyndar sig upp för att se tigern. Var är den?

Men det där är en hjort, en liten hog-deer, den är stor som en hund och har horn, inte ränder!

Vi fortsätter vår safaritur, det droppar lite då och då, vi kommer fram till en stor noshörning som följer vägen för att hitta en plats att korsa den upphöjda vägen på. Vi följer efter noshörningen och kör lite före. Vi kommer till en plats som ser enkel ut för noshörningen att krossa vägen på så vi stannar. Noshörningen kommer fram, stannar och tittar på oss. Efter en liten väntan ger den ifrån sig ett högt ljud och börjar springa över vägen och ner på andra sidan där den vänder sig mot oss för att se vad vi gör.

På vägen tillbaka ser vi en liten familj elefanter i det höga gräset, de syns knappt. Vi försöker åka lite närmare för att se bättre. En ung elefanthane tycker inte det är någon bra idé, han fäller ut öronen, skakar på huvudet och börjar springa mot oss! Jeepen slirar i den mjuka gyttjan men får fäste och vi hinner undan, elefanten återvänder till att äta efter att ha visat vem som bestämmer.

Arg elefant!

Kaziranga med ett pang!

Söndag 29 mars 2015

Dags för morgon safari i Kazirangas östra del. Avfärd halvsju österut längs huvudvägen vi åker av efter någon mil in på mindre vägar innan vi når parkens östra del. Landskapet är annorlunda, skog och ängar med kort gräs, det höga elefantgräset som man oftast ser på bilder från Kaziranga finns nästan inte alls. Vi åker mestadels genom skogen men djuren tycks vara på annat håll. Vi ser några djur på avstånd mestadels bufflar annars är det mest fåglar. Någon örn här och där, några ormhalsfåglar. Efter någon timme når vi fram till den mäktiga floden Bramaputra, en enorm flod, säkert nära en kilometer till andra sidan.

På vägen tillbaka ser vi en familj uttrar, sju åtta stycken som ligger i gräset och solar och leker. Efter ett tag försvinner de ner i ett större vattenhål och försvinner.

Eftermiddags safarin blir till den västra delen igen, många noshörningar möter oss vid första vattenhålet, en har en liten unge. Vi åker igenom det brända elefantgräset. Vi ser några elefanter som knappast syns i det höga gräset. En har en unge som inte kan vara många månader men det är svårt att se i det höga gräset. Gräset är bränt men många strån är kvar, gula med svarta horisontella linjer.

När solnedgången närmar sig kommer vi fram till en noshörning som ska korsa vägen. Han gillar inte vår närvaro utan grymtar och låter en massa. Han går sedan över vägen, vi följer honom längs vägen ett tag och den grymtar och visar att den inte tycker om vår närvaro. Plötsligt smäller det högt! Vad det låter som ett gevärsskott men nej vi har fått punktering, kanske inte helt lyckat att få bredvid en sur noshörning.

Roadcrossing!

Chauffören försöker köra en bit på fälgen men nej det är bara att stanna och byta hjul. Ställer mig upp och tittar runt, kan räkna till åtta noshörningar inom synhåll. Chauffören byter snabbt däck medan en vakt från en annan safari jeep står vakt med sitt gevär. Ett "nytt" hjul utan mönster sätts på jeepen och vi lämnar parken när det mörknar.

Kaziranga safaridag

Måndag 30 mars 2015

Morgon safari i de centrala delarna av parken. Jag och chauffören åker för att göra betala avpngten, träffar två andra turister som vill följa med så jag låter dem följa med. Anne från Australien och Daug från USA. Vi åker in i parken och ser de vanliga noshörningarna gå och beta. Vi fortsätter in i parken och vi hör ljud från det höga brända elefantgräset. Tydligen noshörningar som bråkar, är parningstid. Ljudet blir högre och högre sedan kommer en noshörning galloperande i minst 50 km/h och en till strax efter. Den första svänger och börjar springa mot vår jeep. Det blir att backa snabbt och den första noshörningen springer över vägen den andra tvärstannar vid vägen och tittar på oss. Efter ett tag vänder den sig om och lovar iväg med högljudda grymtningar.

Safari

Vi fortsätter safari turen, ser några elefanter i det långa gräset som slänger sand över sig. Får se min första orm på resan, trodde det skulle bli många i den här värmen. Det är en vanlig kobra som snart försvinner ner i sitt hål.

Vi fortsätter resan och ser nästan ingenting, det är tomt på djur, verkar som alla försvunnit. En av de som fick följa med sitter och pratar i telefon, varför ska man vara vänlig?

Efter 45 minuter utan att ha sett något intressant kommer vi fram till ett vattenhål i det höga elefantgräset, en hel elefantfamilj står framme i det öppna. Vi sitter och tittar på dem och knäpper på kamerorna utan att märka att en stor elefant tjur har passerat bakom oss. Elefant tjuren går ner till vattenhålet och börjar spruta vatten och gyttja över sig.

Eftermiddags safarin gör jag ensam, jag och chauffören åker till västra delen. Vid första vattenhålet står en noshörningsmamma med sin ganska stora 5 månaders baby. Vi fortsätter en bit och det låter en massa grenar och annat går av. En vildsvins sugga springer över vägen framför oss följd av en massa så randiga vildsvinsungar. Vi forsätter safarin som var ganska händelsefattig vi såg några bufflar och noshörningar. På vägen ut svängde vi in till ett utkikstorn och där får vi se en noshörningsunge som tydligen bara ska vara en vecka gammal, en mini noshörning.

Att leta tiger.

Tisdag 31 mars 2015

Dags att lämna Kaziranga men hinner med en morgonsafari till. Försöker med centrala delen den här gången. Har ju sett allt utom den randige så det blir att leta efter honom. Att få se en tiger i Kaziranga betyder att man måste ha en massa tid eller tur, vilket inte är fallet för mig på den här resan. Vi har kört jeepen till ett utkikstorn där hjortarna har skrikit sina varningsrop och sedan försvunnit. Jag sitter någon timme i tornet och tittar på elefantgräset på andra sidan ett vattenhål men hur jag än tittar på gräset så kommer ingen tiger ut! Lite tur nu, men nej det blev ingen tiger i Kaziranga men fick se allt annat och mer än man kan räkna med vid ett besök i Kaziranga.

Lunch och sedan avfärd tillbaka till Hotell Rialto i Guwahati.

Vilodag

Onsdag 1 april 2015

En lugn dag i Guwahati med promenad och båttur ut till ett tempel på en ö i floden Bramaputra. Eftermiddagen satt jag och tittade på folk i staden. Indien moderniseras snabbt och blir mer västerländskt.

Sophämtning i Guwahati

Resdag Guwahati till New Delhi

Torsdag 2 april 2015

Avresa från Guwahati på förmiddagen sen väntan flygplatsen på planet till New Delhi. Vi flög med IndiGo en alldeles ny Airbus A320, men det var trångt och flygtiden var hela 2 timmar och 35 minuter.

Delhi har förändrats sedan mitt tidigare besök. Mycket nytt, ny flygplats, tåg på betong pelare och det var mycket renare, väldigt mycket renare.

Men när vi närmade oss Hotel Tourist utanför En av New Delhis järnvägsstationer var allt sig likt, smutsen, röran och doften, var i Indien igen.

Resdag New Delhi till Ramnagar

Fredag 3 april 2015

Alarmklockan ringer 04.00 dags att vakna och ge sig av mot Jim Corbett national park. Taxi till en av New Dehli's många järnvägsstationer och för att hoppa på tåget. Det regnar men gatorna är tomma, känner av Delhi's dåliga luft. Tåget kommer till ändstationen  efter lunch och vi fortsätter till Ramnagar med taxi. då det är påsk och många är lediga så måste vi bo utanför parken i två dagar innan vi ska bo inne i parken. Vi är bokade på Hotel Shiva, rum 7 är målat i rosa och neon grönt, snyggt så man mår illa. Inget höjdar hotel så det blir, att byta till nästa natt.

Safariturerna är fulla men de har fått ett återbud på turen nästa morgon, så det blir en morgonturen men inget mer. Det är valrörelse i Indien och på kvällen har de ett valmöte med höga dåliga högtalare till midnatt.

Safari med Harry Potter

Lördag 4 april 2015

Vaknar med ett ryck 04.00, det verkar vara storm ute, taket verkar lossna det slår i takplåtarna någonstans. Åska och regn, mycket regn näää!

Försöker sova vidare och hoppas det ska försvinna men det är svårt, vid fem börjar böneutroparen för den sanna profeten mala från sin minaret. Det regnar fortfarande.
Vid 06.00 ringer klockan, då var det dags på med kläderna och vänta på den lokala guiden.

Det blir safari i regnet, vi åker till parken 30 km bort, inte den populära delen där de flesta tigrar syns utan en annan del. Jag får se en massa fåglar, en schakal, många axis hjortar och en sambar hjort. På vägen ut står några jeepar parkerade efter vägen, vi stannar och lyssnar. Plötsligt ryter en tiger inne i buskaget någonstans och en hjort skriker ut sitt varningsljud!
Vi väntar och lyssnar men vi måste snart fortsätta ut ur parken för efter klockan 10.00 måste man ha lämnat parken.

Väl tillbaka i Ramnagar byter vi hotel. Detta hotel ligger utanför i naturen och hotel är väll att ta i det är ett stort tält med ett litet dusch och toahus bredvid. Tältet påminner om ett Harry Potter tält, enormt med en massa pinnar och rep som det är fäst i marken med.

Jag fick låna Harry Potters tält en natt.

Under eftermiddagen blir det vila och läsning, Jim Corbett´s "My India", en massa korta historier som utspelats runt det här området.

Tigersafari i Corbett National Park

Söndag 5 april 2015

Efter en kall natt i Harry Potter tältet blir det en kall dusch innan avfärd in i Corbett National Park. Efter att ha gjort formaliteterna vid parkens ingång åker vi i jeepen genom parken mot vandrarhemmet vi ska bo på, log house. Landskapet består av stor skog, branta berg och djupa raviner och dalar. I dalbottnen återfinns torra flodbäddar som bara är fyllda under monsunen.

Vi kommer fram till platsen vi ska bo på framåt lunch. Vi ser inte många djur under resan, några apor och ett par sambar hjortar.

Parken är öppen på morgonen och eftermiddagen för safari och min första safaritur startar 14.30. Safarin går i gräslandet kring Ramaganga dammen där de flesta safariturer körs. Vi får se en massa axis hjortar, hog deer och elefanter.

En elefant hjord kommer ut ur skogen och är på väg ner till dammen för ett lerbad. Ledarinnan har en liten unge som är döende, han har skadat bakbenet som blivit inflammerat och svält upp till dubbla storleken. Den lilla elefantungen är utmärglad och blir efter hjorden. Elefanterna börjar sitt lerbad och efter en stund så ramlar den sjuka ungen ihop, mamman ger i från sig ett hemskt ljud och hon försöker få den lilla ungen att stå upp. Man ser och hör hur upprörd hon är och efter ett tag lyckas hon och en annan elefant få upp ungen på fyra ben igen. Hon manar på honom och han fortsätter stapplande framåt, hoppas att han får dö snart.

Efter denna tragiska syn var det dags för tigersökande. Tigersökande går i Corbett till så att man parkerar jeepen längs den väg som går spikrakt mellan skogen och gräslandet och lyssnar efter vad djungel folket säger. Ja nu har jag läst för många Jim Corbett böcker det är alltså på hjortar och apors varning läten man lyssnar. Vi sitter längs den här vägen och lyssnar i en och en halv timme, vi hör några varningsläten men ingen tiger visar sig. Ganska tråkigt då man inte ser någonting att titta på.

Plötsligt så kommer varningsropen från ett annat håll, vi måste snabbt åka till en annan plats där vi parkerar och tittar ut i det höga gräset utan att se någonting. Efter fem minuter är det en tiger som går längs vägen bakom oss. Det var nära att alla missade att se henna. Det blir kaos på vägen när alla jeepar ska vända och följa efter tigern.

När vi kommer fram dit där hon var så är hon bara borta, uppslukad av det höga gräset. En annan jeep har fått syn på henne hundra meter bort, tiger rally! Vi vinner rallyt och får andra parkett efter jeepen som hittade tigern. Tigern en ung hona tittar fram ur det höga gräset korsar vägen in i ett fält med lägre gräs. Hon bestämmer sig att det var bättre i det höga gräset och går tillbaka till det höga gräset och försvinner in i det som hon aldrig funnits.

Tigern

Solen går ner och det är dags att återvända till log hut för natten omgiven av elektriskt stängsel.

Safari

Måndag 6 april 2015

Natten har varit hemsk, kallt, insektsmedel, hård liten säng 65 cm bred och fötterna utanför snarkningar, klockan ringer 05.30 dags för nästa safari. Parken öppnas vid soluppgång klockan 06.00. Vi åker till tigergatan för att se ifall någon tiger ska krossa vägen och gå in i skogen. Efter att ha åkt runt på vägen och tittat efter spår stannar vi och lyssnar, tiden går det kommer några varningsrop från några axis hjortar. Efter en timmes väntan så åker vi vidare på små vägar för att se vad vi kan få se. Vi får se en utterfamilj i en bäck, lite hjortar i skogen och en stor elefant hane.

Tillbaka till log hut och sängen vid tio ungefär för några timmars sömn.

Efter sömn och lunch är det dags för eftermiddagssafarin som börjar 14:30. Vi åker på nya vägar för att leta efter gharial krokodil på nära håll, tyvärr är den inte på nära håll och i totalt motljus och den dyker när vi kommer så det blev inte mycket med gharial fotografering. Sedan tillbaka till tigervägen för att lyssna till alarmrop från hjortarna. Men vi får inte se någon tiger idag, någon hade sett tiger på morgonen och någon annan på eftermiddagen.

Tillbaka till helvetessängen i log hut.

Safari och resa till Nainital

Tisdag 7 april 2015

Vaknar 05.30 efter ännu en hemsk natt i log hut. Sista safariturer vi åker till tigervägen och tittar och lyssnar. Hjortar överallt det enda tecknet på tiger var ett stort fotavtryck från en hane som verkade ha patrullerat området under natten. Vi väntar den vanliga en och en halv timmen längs tiger vägen innan vi åker in i salskogen och får se några elefanter som äter buskar och små träd.

Vi återvänder från safarin vid nio för att fortsätta till Ramnagar. Vi ser nästan inga djur under utfärden från parken. I Ramnagar äter vi lunch och byter jeepen mot en liten indisk bil. Vi fortsätter efter lunch mot Nainital som ligger uppe i det lägre Himalaya. En liten slingrig alpväg med en vägg på ena sidan och avgrunden på den andra. Vägen är ganska bra utom på ett ställe där ena körbanan har blivit bortspolad ner i avgrunden. Med den indiska tuta och kör stilen så går hjärtat på högvarv och rädslan är påtaglig. Naturen ändras lövträden byts ut mot barrträd och det blir kallare.

Efter någon timmes resa kommer vi fram till Nainital. En liten stad som ligger kring en liten sjö. Det finns många gamla engelska byggnader och kyrkor. Det var bland annat hit engelsmännen flydde från den indiska sommaren. Nu är det mest indiska turister här och staden är full med hotell. Jim Corbett föddes också i Nainital och är fortfarande stor här.

Ett fint hotell med varm dusch inför natten.

Resdag Nainital till New Delhi

Onsdag 8 april 2015

Vaknar sent det är en fin dag i Nainital. Resdag vi lämnar staden efter lunch och åker nerför en annan alpväg ner mot staden nedanför bergen där järnvägsstationen finns. Det blir eftermiddagståget bort från bergen över Ganges slätten mot New Delhi. Vi når staden sent på kvällen och åker till hotellet och det är bara att lägga sig, tidigt flyg i morgon.

Resdag New Delhi till Leh och Ladakh

Torsdag 9 april 2015

Klockan ringer vid 03.00 avfärd till flygplatsen. Även i New Dehli har man byggt en ny flygplats den är enorm  och det är bara i inrikes terminalen!

Vi flyger upp över Himalaya, bergen ligger under oss först mörka sedan i ett vitt täcke av snö. Vi når Leh efter en timme och landningen är helt fantastisk man flyger på hundrameter över ett berg sedan sjunker planet samtidigt som det cirklar runt berget för att komma till flygplatsen, inte mycket marginal.

Mycket vackert men lite kalt, 30 i Dehli, 0 i Leh. Till hotellet för en vilodag och anpassning till höjden. Staden Leh är i vila turistsäsong har inte startat så de flesta hotell är stängda och det finns bara en resturang som är öppen. De flesta affärer är stängda bara några få är öppna.

Det blir vila på hotellrummet i sovsäck med filtar för i rummet är det lika kalt som utanför, undrar hur kallt det blir i natt i rummet. Ingen värme, stora englas fönster med vy mot bergen, vackert men inte varmt.

Promenad i Leh, 3200+ möh

Fredag 10 april 2015

Promenad från hotellet till Saleem, och frukost, den lokala guide som bokat hotell och annat i Ladakh. Efter det börjar promenaden uppför till Leh palatset och det buddistiskas templet ovanför. Stigen slingrar sig uppför berget. 20 meter vila, 20 meter vila, höjden känns man blir fort trött. Både palatset och templet är fortfarande stängt för besök då turistsäsong inte börjat men vyerna är storslagna. Sedan blir det nerför på andra sidan berget. Åter mot staden och vi äter lunch på den enda öppna restaurangen.

Återträff på restaurangen 14.45, skyndar mig till ett öppet cyber café men internet verkade inte ha vaknat helt. När jag går tillbaka till mötesplatsen där jag ska träffa min guide och de andra resenärerna som är med på Ladakh biten av resan så känner jag att jag bara måste till en toalett. Går tillbaka till hotellet och fortsätter sedan till mötesplatsen. Men de verkade ha gått så jag gick mot stupande vi skulle till hinner väll ikapp dom där. Efter några kilometer på platsen kommer jag fram till berget och trappan upp till stupande i himlen. 25 trappsteg vila, 25 trappsteg vila, de borde vara på trappan före mig men de är de inte. Ska jag gå tillbaka och leta på dem? Nej orkar inte det de kommer nog sedan, 25 trappsteg vila, 25 trappsteg vila. Stupande är stor och vacker utsikten är fantastisk, jag väntar på att de andra ska dyka upp men det gör de inte. Inte många besökare vid stupan. Hittar en enorm spindel som sitter still och värmer sig i solen, 7 cm minst, en hemsk sak.

Spindeln som gjorde mig sällskap på den stora stupan i Leh.

När solen börjar närma sig horisonten över berget är det dags att gå tillbaka vill ju inte gå ner för den trappen i mörkret.

Träffar de andra vid hotellet.

Sightseeing i dalen

Lördag 11 april 2015

Ytterligare Sightseeing dag

Vi följer först Indus floden uppströms och korsar floden för att besöka klostret i Hemis. Hemis templet är det äldsta och viktigaste i Ladakh. Klostret ligger i en dal mellan två rostfärgade berg och det är stort. Klostret håller på att renoveras på sina ställen och det märks att det är lågsäsong, inte ens biljettförsäljningen är öppen men vi kan ändå gå in i klostret och titta.
Vi lämnar Hemis efter en dryg timme och åker tillbaka mot Leh. Vi stannar först vid Thisey klostret med sin vackra Buddha staty. Detta är också ett stort kloster och här är biljettförsäljningen i full gång.
Efter ytterliggare en timme efter att ha gått upp och ner för trapporna i Thisey fortsätter vi mot Leh men stannar ganska fort vid ytterligare ett kloster och palats. Detta kloster är mycket mindre och känns gammalt. Här har man inte reparerat lika mycket. Vi åker tillbaka till Leh och passerar genom militärområdena som det indiska försvaret har i området, tydligen åtta olika regementen.

En nudelsoppa från Ladakh

Västerut på NH1

Söndag 12 april 2015

Vi lämnar Leh på morgonen och färdas västerut på NH1 mot Shrinagar. Vi följer Indusfloden nedströms. Vi stannar först vid ett stort kloster för att sedan fortsätta till det äldsta klostret i Ladakh. Det äldsta klostret är det enda kloster som ligger nere i dalen och inte på ett berg. Det gamla klostret känns riktigt gammalt och vackert omgivet av aprikosträd i full blom.

Efter lunch fortsätter åka längs bergsvägar först går vägen nere i botten av en dal som följer en av Indusdalens biflöden uppströms. Nästan vertikala berg går ner i botten på ravinen vi följer som ibland bara är 25 meter bred. Vattnet i floden är kristallklart bergen är mörka rostfärgade. Här och där blir ravinen lite bredare och där odlar man några träd

Vi får plötsligt stanna bilen, det rasar ner en massa stenar på vägen framför. Några stora som fotbollar kommer ned för berget i hög fart med dammoln efter sig. Vi väntar, chauffören tittar uppför berget och bestämmer sig, trycker gasen i botten och vi kör förbi rasområdet.
Vägen lämnar dalbotten och vi färdas uppför serpentinvägar högre och högre upp, med avgrunden på ena sidan och bergväggen på andra sidan. Vi kommer fram till ett ställe där hela berget har givit efter och ramlat ner i dalen. Hela dalen har fyllts och man har blivit tvungen att göra en tillfällig väg över rasmassorna.

Vår lilla minibuss och fulla bågskyttar.

Vi kommer fram till en större by som vi ska stanna och bo i under natten. Först besöker vi byns kloster som är byggt på berget ovanför byn. Ett vackert gammalt kloster
I byn pågår en bågskytte festival. Männen tävlar i bågskytte, några spelar på konstiga flöjter och andra spelar trummor. Männen turas om att skjuta pilbåge och efter att ha skjutit sina pilar går de och dricker den lokala alkoholen i väntan på sin nästa tur att skjuta. Hela byn är samlad för att titta på och ju längre tävlingen pågår så flyger pilarna allt längre från måltavla. En vinnare koras och han får ett vitt sidenband.
De unga kvinnorna i byn provar på att skjuta pilbåge efter att tävlingen är slut, efter några provskott skjuter de bättre än de överförfriskade männen.

Vi bor ett fint gästhus och jag får in en kupévärmare i mitt rum för att få värme under natten. När det är dags att lägga sig kryper jag ner i sovsäcken och drar en filt över mig och hör det sköna surret från kupévärmaren, en varm natt. Några minuter efter att jag lagt mig blir det tyst, elavbrott! Hela byn är mörk, det blir en till kall natt!

Byråkrati och tillstånd

Måndag 13 april 2015

Vi åker tillbaka till Leh samma väg som vi kom dagen innan.

Jag får reda på att mitt tillstånd för Nubra dalen är klart. För att utlänningar ska få tillstånd att besöka dalen så måste minst två utlänningar söka tillstånd samtidigt. Man behöver inte känna varandra, man behöver inte åka tillsammans eller ens färdas samma dag till dalen. Varför man måste vara minst två som söker fattar jag inte men det måste vara något indiskt.

På eftermiddag letar jag efter en öppen frisör i Leh och efter en timmes promenerande i staden hittar jag en öppen frisör och det irritera skägget försvann.

18380ft = 5602,2m

Hmm OK! Bergen har varningstext här i Indien.

Tisdagen den 14 april

Lämnar Leh på morgonen för att åka mot Nubra dalen. Den lilla bussen är utbytt mot en större Toyota som ska ta oss över bergen. Vägen slingrar sig upp genom Leh och upp på bergen bakom. Serpentinvägar med stup på ena sidan och en vägg på andra sidan. Det påminner om Norge men här är det inte berg vägen är byggd i utan bara stora grushögar som bara väntar på att rasa ner i avgrunden. När vi svänger västerut är det bara att bita sig i tungan och hålla hårt i handtaget i bilen och titta på den vackra utsikten… inte titta ner… inte titta ner… Österut igen suck ingen avgrund utanför bildörren!
Det är inte bara vi som tycker det var lämpligt att åka på morgonen. Vi kommer ikapp en militär konvoj med ett 50-tal lastbilar som långsamt kryper upp för berget. I hela området kryllar det ju av militärer då det ligger nära både Pakistan och Kina. Att köra om militärlastbilarna österut går ju bra men varje gång vi ska köra om en av lastbilarna när vi kör västerut! Inte titta ner… inte titta ner…

Sedan kommer vi till en kontrollstation där tillståndet och passet ska kollas. Efter kontrollen blir vägen betydligt sämre, grusväg med en massa vatten på från snön som smälter på topparna. Ibland bildas små bäckar och stora vattenpölar. Sitter och undrar hur det påverkar stabiliteten på vägen, om den är underminerad eller inte. När vi kommer upp på högre höjd så når vi snögränsen och en fin liten vall av snö ligger mellan vägen och avgrunden.

Vid tolv tiden har vi nått världens högsta pass för civil trafik, 18380 fot, 5602 m. Det är jobbigt att bara gå ur bilen och gå några steg. Vägen var byggd av Indiska armen och de hade en garnison på toppen med bland annat sjukvårdsutrustning. Den Indiska armen bjöd också på te och soppa på toppen, tack!

OK jag var faktist där.

Vägen ner från passet till Nubra dalen går långsamt och många möten på den dåliga vägen. Det gäller att inte drabbas av panik när man möter en lastbil och vi ska klämma oss förbi, det är ju i alla fall fin utsikt.

När vi kommer ner till snölinjen möter vi en flock med jakar som betar på gräset som har kommit fram då snön smält bort.

Nubra dalen breder ut sig under oss. Bergen kring dalen med sina snöklädda toppar skiftar i mörkbrunt rostfärgat sten, i dalens botten rinner en liten blå flod. Nästan ingen växlighet i dalen, väldigt kargt men också väldigt vackert.

När vi kommer ner i dalen och den öken som finns där ska det bli lite riktig turism, kamelridning! Det är riktiga tvåpuckliga kameler och man får ganska ont i ändan efter en 20 minuter tur. Kamelerna har fortfarande vinterpälsen och de har riktigt fina frisyrer! Vackra djur.

Traffikstoppning på världens högsta väg

Onsdagen 15 april

Återfärd till Leh vi samma väg som vi kom dagen innan. Vi lämnar det lilla gästhuset i Nubra dalen och åker först till ett stort kloster i dalen. Vet inte vilket kloster i ordningen börjar bli lite tjatigt men det är ett vackert kloster med fin utsikt över dalen.

Sedan var det dags att ta sig över passet igen. Uppåt längs serpentinvägarna, strax efter att vi nått snölinjen så kör vi fast. Vi får stanna och chauffören blir tvungen att sätta på en snökedja på ett av bakhjulen. Varför sätter han bara på en kedja? Efterytterligare 100 meter så står vi stilla igen nu sätter chauffören på den andra snökedjan så båda bakhjulen har kedjor och vi kan fortsätta uppåt.

OK! bakhjulsdriven Toyota med sommar däck och avgrunden till vänstrer...

När vi börjar närma oss toppen av passet får en militärlastbil framför oss stopp. Något har gått sönder på lastbilen. Det går inte att komma förbi på den smala vägen och det går varken att vända eller backa tillbaka. Ja då satt man fast i trafikstoppning på världens högsta väg, bara att sitta och vänt i den tunna kalla luften. Efter en och en halv timme är lastbilen lagad och kan köra igen. Men det är trångt på vägen nu då trafiken stått still och det har bildats köer från båda sidor och möjligheterna till möten är begränsade. Sedan är den indiska förmågan att organisera saker kanske inte den bästa. Det dröjer ett tag innan vi når toppen.

Militärlastbilen som gick sönder och orsakade stopp på vägen i en och en halv timme.

Väl tillbaka i Leh så har resturangen "the German Bakery" öppnat för säsongen och det blir pasta till middag.

Snö och dåligt väder

Torsdagen 16 april 2015

Världens tredje högsta väg, dåligt väder och sämre väg än den vid världens högsta väg.

Vi får vänta på en bulldozer röjer vägen efter ett jordskred på vägen tillbaka.

På vägen tillbaka får vi vänta på en bulldoser som tar bort lite sten som rasat ner på vägen i ett jordskred. I stället för att titta på sjön så besöker vi ett palats på vägen tillbaka till Leh. Fast palatset var stängt så vi fick bara se det från utsidan.

Sista dagen i Leh

Fredag 17 april 2015

Sista dagen i Leh besöker palatset, inte mycket att se bara tomma rum och lite gamla grejor i en hall. Palatset är byggt i 8 olika nivåer, en massa trappor.

En lovande skylt...

Tintin och milou.... nja ungefär, tillsammans med Che och Mr Ladakh???
Några affärer hade öppnat för turister när vi var tillbaka i Leh.

Resten av dagen ägnas åt shopping, några affärer har öppnat och det finns en massa skit att köpa.

Resdag Leh till New Delhi

Lördag 18 april 2015

Vaknar tidigt avfärd kl 06:00 till flygplatsen.
Jag och Deba flyger med indian Air till Delhi medan de andra flyger en halvtimme efter med Goindia.

Vi möts igen på Hotel Tourist innan de åker med tåg till Calcutta. Deba stannar han ska flyga nästa kväll.

Det blir Vila i Delhi på hotellet och en McMaharadja på kvällen.

New Delhi

Söndag 19 april 2015

Shopping i Delhi stod på programmet, dags för presenter. Många butiker är stängda men många är också öppna. Besöker central cotton industries emporium, indiska statens butik, lungt bara en massa rika amerikaner. De har fasta priser fast lite dyra, ungefär som hemma men det är skönt att gå runt och titta. Ska man köpa något lämnar man in det i en kassa på den avddelning man hittat varan man vill ha. Man får inte betala utan man får ett kvitto som man sedan ska betala i en annan kassa, När man betalt stämplas kvittot och man få gå till ytterliggare ett ställe för att hämta ut varan och nu är den pakiterad och när hämtar sin betalda vara ska kvittot stämplas ytterliggare en gång. India I love you!

Efter shoppingen stannar jag och fotograferar kring Coungnat place det centrum som engelsmännen byggde i New Delhi. Till skilnad från Sverige så finns det inte så mycket tiggare i Indien. De som fanns i centrala Delhi var ungar som sprang runt och sålde pennor till överpris, 4 pennor för 20 rupier. Fotograferade dessa ungar och hade säkert 40 pennor innan kvällen.

Återvände till hotellet och mötte Deba som fått problem med sonens skola och var tvungen att lämna mig och flyga till Hyderabad. Ett kort avsked och man var själv.

Being indian

Måndag 20 april2015

Fortsatte att fotografering kring Counnath place. Mycket modernare än sist jag var här, renare. Indiens utveckling märks i New Delhi.

Kameramannen och Sahil Khattar.

Strax innan jag skulle gå tillbaka till hotellet blev jag intervjuad av in "Being indian". Tydligen är jag indisk och de ville prata om öl. Jag fick ljuga ihop lite och det blev bara någon sekund som sändes.
YouTube: Being Indian - India on Beer

Sedan var det bara en sak kvar, att få kängorna putsade. Det var två pojkar jag lovat att de skulle få putsa skorna. Vi kom överrens om 30 rupier antagligen mer än vad det skulle kosta. De putsade varsin sko. Först blandade de till rätt nyans av skokräm, de ägnade säkert 20 minuter på att putsa kängorna. Sedan bytte de innersulor. Jag betalade dom 100 rupier var och de blev glada och såg stolta ut för de hade gjort ett bra jobb. Kängorna var rena och glänste som nya.

Återvände sedan till hotellet.

New Delhi - Istanbul - Arlanda

Tisdag 21 april

Vaknar 01:00 efter ett par timmars dålig sömn. Tittar klart på en Harry Potter film med jag duschar och packar ihop det sista. Avfärd från Hotel Tourist 02:15 till flygplatsen.

Incheckningen går bra men vilken tid det tar i immigrationen framförallt för alla indier men det är bara att vänta.

Flygplatsen har dem mest noggranna kontrollen på en flygplats hittills som jag varit med om.

Flygplats är en kopia på Suvarnabhumi i Bangkok men inte lika stor utrikesterminal som inrikesterminalen.

Äter en smörgås på flygplatsen känns nästan som i Europa, snart hemma. Får en skit plats på plannet mitt inne i mittenraden, trångt ny Airbus 330. Skitmat indisk Gud vad jag är trött på indiska smaker, äter brödbiten och salladen som består av två turkiska oliver, en grön och en svart, en gurkbit och en skiva tomat samt två ost skivor en vanlig ost och en feta, gott.

Vi anländer till Turkiet i tid, först lite shopping sedan dyr flygplats mat. Går till en turkisk resturang där man kan plocka ihop en sallad. När jag ska öppna olivburk som står där blir en turkisk kock arg. Ingår inte oliverna i salladsbuffén? nähä.... suck! En resa med mycket bra upplevelser men också mycket otur och tråkiga upplevelser slutar som den börjar, det är ibland de små sakerna som blir jobbiga.